wegotellus

Har sitter jag nu i skrivandes stund i en av La Paz tva huvudstader, som jag har forstatt det (Sucre ar den andra).  For att allting ska fa nagorlunda logik sa tankte jag att jag borjar historien i Buenos Aires och jobbar mig fram till skrivandes stund i La Paz. Observera att jag inte kommer att addera nagra foton till detta inlagg da, jag vill fokusera pa min konstnariliga adra eller snarare forfattartalang. :D

Argentina

Det hela borjade jo i Buenos Aires dar jag vinkade av min alskling och skrev mitt senaste inlagg av nagorlunda karraktar. Samma kvall sa traffade jag da ett hollandskt par som var valdigt fokuserade pa argentinsk tango samt ett gang av backpackers av blandad harkomst. Detta lopte da ut i en helkvall pa en tangoklubb pa onsdag kvallen (med det hollandska paret) och en helkvall pa en av BA:s hetaste klubbar pa torsdagkvallen (med backpacker-vannerna).

Man kan val saga att BA lopte upp nagra snapp pa min skala over skona stader i varlden. Tangon var valdigt speciell om an valdigt fokuserad pa musiken och dansen. Men verkligen nagot jag vill rekommendera. Vad det galler klubben sa var den ju som sagt ocksa valdigt speciell. Den slog upp dorrarna vid 12 snaret pa natten och stangde val lite sa dar vid 8 tiden pa morgonen. Under hela denna tiden var det uppvisning pa scenen i form av gymnaster som utforde konster, gym-snubbar som spande sig, transvestiter som visade sina vackra och vulgara sidor samt live dj:s och band... Vad som var annu mera speciellt var att alla var glada hela tiden och inga slagsmal intraffade. Det kanske finns andra anledningar till detta an att argentinare ar fredliga typer men..

Jaja. Ganska sa direkt fran klubben sa checkade jag ut och tog en taxi (som var forsenad) till Retiro (busstationen) och lyckades med 5 minuters marginal komma med bussen till den argentinsk-bolivianska gransen. Resan som var pa skona 30 timmar och som jag trodde skulle forbereda mig pa strapatserna i Bolivia var lite annorlunda en det normala resandet i Argentina. For det forsta sa var jag anda GRINGO pa bussen och for det andra intogs alla maltider solidariskt pa bankar som i en skolmatsal. Trevligt att sitta och ata samman med en massa inatvanda Bolivianer. Missforsta mig ratt, mycket titta, men lite snacka.

Val i La Cuiaca i Argentina sa gick allting bra och jag kom snabbt till gransen och fick den argentinska granskontrollen overstokad! :D


Bolivia

Tag?

Val i Villazon pa den Bolivianska sidan insag jag att det inte endast var jag som hade last Lonely Planet som sa att "Migraciones" (passmyndigheten) pa den Bolivianska sidan var snabbt overstokad bara man undvek kon med Bolivianer - SURE! Har stod jag nu med idel turister fran huvudparten Argentina och Uruguay och sag tiden till nar taget som jag ville med rinna ivag. Det har var ju anledningen varfor jag prompt ville komma fram till Bolivia pa lordagmorgonen! Da jag stod dar och spelade cool med min mate lyssnade jag iaf av omgivningen och insag att de tva argentinska tjejerna bakom mig hade reserverat biljetter till taget. Detta var en utmarkt chans tankte jag och inledde en diskussion som slutade med att vi kom overrens om att ta taxi tillsammans till tagstationen och att de skulle forsoka fa in mig pa derar bokning. SUPER! Livet var gott dar for ett ogenblick. Nar vi kom till tagstationen fick vi dock veta att taget var fullt och att deras bokningar hade utlopt! (BOKNINGSUPPLEVVELSE 1).

Buss

Jaja. Vi bestamde dock att vi skulle sla folje anda och forsoka ta bussen till Uyuni. Detta gick dock inte och jag foreslog att vi skulle ta Potosi och Uyuni i omvand ordning. Detta gjorde vi sa och fick tag pa biljetter hos ett foretag med en jattefin buss pa en poster! WOW - bolivia ar ju super! Nu var det bara fyra timmars vantan pa bussen! Jag som inte fatt nagon kvalitetssomn pa lange sag verkligen fram emot en bussresa med slutna ogon. For att halla reda pa tiden sa anvande jag ju min mobil sa klart da jag duschat med min nyinkopta budget-klocka sista morgonen i BA. BAD CHOICE... En lite foretagsam Bolivianare som jag inte sag bestamde ju sig nu att befria denna bevisligen TOTALPUCKADE GRINGO fran hans mobiltelefon pa busstationen da han var sa dum att forvara telefonen i sina slappa byxfickor.

Sen kom bussen! Det lovade inte gott, men vad ar en liten bussresa pa 8 timmar! Ingen tankte den som vanligt hyperoptimistiska Anders. Bara man far ett sate ar ju allt frid och frojd. :

Val pa bussen insag jag att mitt sate automatiskt fallde ut sig fullt om jag lutade mig det minsta bakat och bakom satt en militar fran de Bolivianska gransstyrkorna som inte alls gillade att fa mig i knat (losning - luta sig framat). Normalt brukar det ju nu ga att luta sig at sidan men dar satt en indianskt aldre dam och luktade humbug och bredde ut sig. Utover detta satt det en massa manniskor i gangen och summa summarum var upplevelsen som en fangtransport till helvetet. Resan som skulle varit pa 8 timmar visade sig iaf bli 12 timmar lang och tog nastan knacken pa mig, min positiva attityd och min syn pa Boliva som ett underbart land (las "HELVETE"). Pa nagot mystiskt vis sa tog jag mig igenom detta med Lisa Ekdahl i mp3:n och tankar pa nara och kara. Vad skulle det bli av mig?!


Potosi

I Potosi slog jag folje med argentinskorna och vi checkade in pa hostellet. Nagra rum fick vi da inte, sa det blev till att vandra ut pa stan for att se det varldskanda "Casa de Moneda" (Myntverket) som praglat mynt av silver (fran det andra som Potosi grundades pa - Gruvor med massvis av silver som holl stormakten spanien flytande i flera hundra ar) for hela spanska sydamerika. Pa slutet var vi dock som levande doda, tog oss till hostelet och kollapsade!} Jag fick innan dess mojligheten att satt i mig en soppa pa revben pa marknaden, nagot som slank ner illa kvickt och satt som en smack (Smart? - vad vet jag :D ). Ett litet skype samtal med Emma dar hemma starkte ocksa en nedbruten sjal.... ;)

Gruvorna

Efter tidagare misar skulle man ju nu kunna tanka mig att jag tog jobb i gruvorna for att tjana min dagliga 60 bolivianer (ungefar det samma i SEK), men sa langt gick det inte riktigt. Istallet sa blev det att hanga med som GRINGO dar jag valde ett foretag som hette SILVER TOURS och dar guiden och agaren var en gammal gruvarbetare (det fanns ett foretag som hette GREEN GO tours - det tog mig lite emot. ;) ).

Buss

Jag var nu redo att forsoka med taget igen. Det gar fran Uyuni varje onsdag natt och det skulle ju gora att jag anda fick en tagupplevelse har (det var liksom det jag last pa innan jag skulle till Boliva - sa det blev viktigt!). Mycket skeptisk steg jag nu pa annu en nattbuss, men nu med klart mycket mera somn i bagaget. Bussresan som forstas inneholl de sedvanliga skumpningarna var iaf rena drommen jamfort med min forsta upplevelse - aven om jag till de argentinska tjejernas bestortning satte i mig en aggmacka pa ett skumt fik mitt i natten (i efterhand kanske lite onodigt...), men det gick bra.


Uyuni

Vi andlande till Uyuni pa natten och fick oss en natts somn och allting kandes riktigt bra - klockan 11 var det sedan dags for en tur i saltoknen. Pa morgonen var det dessutom solsken och inga moln. Mitt lite tilltornade jag genomgick nu en fullstandig forandring och jag sag fram emot Saltoknen och min kommande tagresa pa natten efter. Argentinskorna som inte ville vanta en extra natt sag till att kopa bussbiljetter och hanade dem lite for sitt val av buss.

Tag?

Pa morgonen sa slantrade jag ivag till tagstationen och fick ett nummer (endast en person betjanades i taget) for att kunna boka biljett och det fanns massor av biljetter kvar - det fanns Ejecutive, Salon, Popular (med kvaliteten i resan i fallande ordning). En liten otursfagel i mig sa att det kanske bara skulle finnas "Popular" biljetter kvar och att jag skulle vara tvungen att sova med Llamor och getter, men vad gjorde det da jag skulle fa mitt tag! :D

Val framme sa fanns det ju forstas inga biljetter! och var utflykt till Saltoknen skulle starta inom minuter. En dam pa hostellet erbjod sig iaf att RESERVERA biljetter och allt var frid och frojd.

Saltoknen!

Det har var verkligen en upplevelse som jag inte riktigt kan beskriva med ord. Fantastiskt med en massa olika vyer och salt, salt och salt. Dessutom sken solen hela dagen sa jag antar att det var som Bolivia skargardsutflykt. Efter en helt underbar dag var det sa dags att bege sig med var 4-hjuling tillbaka till Uyuni och bussresan till La Paz. VAD HANDER DA! JO... det borjar ryka fran motorn och nar chaufforen oppnar, brinner det som f-n. Han lyckas iaf slacka elden med sin jacka och laga en massa sladdar med plast fran en svart sopsack. Imponerande, sjalv hade man ju ringt 112.

Buss

Till Uyuni kom vi iaf i tid och skyndade upp till stationen for att hamta ut min reserverade biljett. Klockan var nu 18 och bussen skulle ga kl 19. Damen i kassan(?) sa dock bestamt att hon gett ivag biljetten till en annan da jag inte bekraftat bokningen kl 17 (ungefar da varan 4-hjuling stod och pyrde som mest...) och kunde inte se det orimliga i situationen.

Jag blev iaf lovad plats for mitt bagage och en sitt/sov-plats i gangen! (Manga gamla Bolivia sar revs up...) Det  var bara att skratta och se fram emot en resa som tamboskap. GREAT!

Sen kom iaf min nya hjalte, var chauffor, en krafig bolivan med pondus och sa att jag sa klart skulle fa en plats! Mycket riktigt sa loste det sig och det hela lopte ut i en bussresa i klass Semi-Cama i Argentina - Mycket lyckad med andra ord!


La Paz

Sa var man da till sist i La Paz och jag kande mig direkt som hemma. En natt tillsammans med tjejerna blev det innan det var dags for dem att dra vidare till Copacabana (Vid Tititaca sjon, inte Rio!) och med ens blev det lite ensamt. Jag hamtade mig dock snabbt och tog en kvall med att att uppdatera lite gamla foton och boka en tur pa "dodens vag" pa fredagen. Dagen innan skulle man ta det lite lugnt sa jag intog en maltid pa en indisk restaurang med bland annat "Llama Tikka masala" (Tikka masala pa Llama!) for att sedan ga tidigt i sang. Detta visade sig dock vara mitt samsta beslut hittills pa resan da det resulterade i den varsta diaree jag haft. Det sager inte sa mycket da min platmage tal j-vligt mycket stryk. Mitt i mina toalettbesok ringde damen fran resebyran och sa att jag var ensam kvar pa "dodens vag" turen efter en avbokning och att den darfor inte blev av, irriterande da men pa det stora hela riktigt bra tror jag.

Idag har jag iaf tillbringat med att sova och intaga sma maltider pa stan. Under tiden jag skrivit detta har jag t:ex intagit 2 coca cola och en halv Salinas (empanadas/pirog) och allt kanns nu mycket battre. Jag har avtalat med resebyran att talas vid vid 19 snaret har for att se vilken dag (lordag eller sondag) som turen blir av. Forst tankte jag att Sondag hade passat bast da jag ska traffa en gammal volleybollkompis (som jobbar i La Paz under ett ar) pa en after-work ol nu ikvall kl 20. Men da jag har fatt nys om att det ska spelas en spannande fotbollsmatch pa Sondag sa hade jag garna sett att "Dodens vag" blir pa lordag. Den som lever far se...


Sorry for att jag inte har skrivit nagot pa lange, men jag hoppas att ovanstaende forklarar att det har varit lite hektiskt!

Jag hoppas att ni fortsatter att lasa (av intresse eller av oro) da jag lovar pa PACHA MAMA (Gud som vakar over det mesta har nere, inklusive gruvarbetare) att skriva oftare, intressantare och mera. En del av ar skulle sakert se att jag skrev i flera olika inlagg och sa blir det sakerligen i framtiden.

En lysande stjarna pa den bolivianska natthimlen ar att jag under mina dygn med 24h enbart Castellanska/Spanska har utvecklat mina praktiska sprakkunskaper drastiskt. Jag marker fortfarande skillnad pa nar jag ar trott (GRINGO) och pigg (flytande... not, men :D ). Mitt uppe i spansktalandet bade med mina tva argentinska reskamrater och diverse Uruguayaner och argentinare som jag motte pa vagen kandes jag lite otillracklig, men nu flyter det pa som bara f-n. Jag tjuvade dock i forrgar och pratade svenska med en argentinsk kille som varit utbytesstudent i BORLANGE(!),

Jag saknar er alla. Ingen namnd, ingen glomd!

Manga kramar, Anders